gudsmedveten

 

Om ordet "du" appliceras på något bortom kroppen och psyket, är det Självet, verkligheten i mig, vilket är densamma som i oss alla och är Ett med allt. Självet kan aldrig vara trött eller utmattad eller skadad eller sjuk eller döende. Självet är aldrig misslyckat eller svagbegåvat eller syndigt, för det är allsmäktigt och allestädes närvarande. Att känna Självet är den högsta glädje och den högsta kunskapen. Men denna kunskap om Självet uppstår inte så länge människan tror att han kan finna lycka i den övergångsvärld i vilken vi lever. Man är fortfarande en slav till gott eller ont, så länge man identifierar sig med de olika kvaliteterna av världsliga innehåll. Gott och ont fäster sig till sinnet ensamt och aldrig till det sanna jaget. Det gudomliga Självet, vår egen Gud, Fadern, framträder som en individuell ande på grund av sin koppling till sinnet.

 

Sinnet är som ett yttre tillägg till Självet. De gärningar både goda och onda, som fäster sig till sinnet, bildar "skulder" hos oss. Sinnet är orsaken till både slaveri och frihet. Sinnet förknippas med olika kvaliteter. Detta orsakar slaveri och lidande på olika nivåer. Men när du blir befriad från denna förening uppstår frihet och frid. Det är det eviga Subjektet, det eviga Vittnet, är det gudomliga Självet. Detta är oberört av alla handlingar, alla tankar, alla sinneserfarenheter. Det är alltid bortom sinnet och sinnena. Det är vårt ljus i vårt hjärta. Det är Gud som bor i hjärtat hos oss alla. Han är fristaden för alla varelser. Han är ägaren och regenten och njutaren av alla sina världar.

 

Människor går runt och runt i ekorrhjulet för njutning och smärta tills de vaknar. Genom att ge alla sina passioner till Gud blir de fria från dem. Då de vet sanningen om Fadern, det gudomliga Självet. Det finns ingen frälsning eller frihet innan man låter Gud befria sig genom att ta bort alla skulder orsakade av mänsklig passion. Det är sinnet som gör alla upplevelser av elände, vanföreställningar, sjukdom, lust, ilska, avund och girighet. 

 

Sinnet är hemvist för alla dessa synder. Kuva detta sinne med svärdet i gudsmedvetandet och gudskärleken.Det finns en sanning, en existens, en kunskap i sig, det enhetliga medvetandet, rent, oföränderligt, bortom subjekt och objekt. Denna kunskap är Herrens. Inte genom att studera någon text, eller genom botgöring eller ha profetior, och inte heller genom att tala i tungor, eller ens genom att göra goda gärningar, kan man uppnå denna kunskap. Endast Gud själv kan ge det, precis som Jesus berättade. Allt han sade kom från Fadern.

 

När hjärtat har blivit rent i hängivenhet till Gud, kan man glädjas åt meditation och bön. Bränna syndernas okunnighet i Guds kärleks eld, måste vi göra. Genom att älska Gud kan man förverkliga sin identitet med Fadern och leva i hängivenhet till Herren. I själva verket kan den här världen kan jämföras med en tät skog, där människor har gått vilse. Det finns tjuvar och rövare i skogen - sinnena och sinnesupplevelser - som berövar oss vårt sanna arv, gudomligheten i våra hjärtan.

 

Det finns en hägring framför oss. Vi ser den och vi springer för att tillfredsställa vår törst. Det är törsten efter lycka i oss och vi rusar för att uppfylla den i den objektiva världen, vilken är lika illusorisk som hägringen. Ibland minns vi att det inte finns något önskvärt i världen, men detta har vi snart glömt. Vi drar omkring i denna skog tills någon vänlig själ, som vet vägen, hjälper oss och tar oss ut ur den. De är inte många men de finns.

 

 

 

Man kan känna sig hemma varsomhelst i världen och med många olika människor. Jag tror att detta är endast möjligt genom gudsmedvetande. Gud bor i hjärtat av alla. I alla levande varelser, kan vi se förekomsten av Gud. Alla Hans kvaliteter lockar själar, och ger dem nåd, full av Hans obegränsade ljus och liv. Vi är så lyckliga att vara på något sätt kopplade till gudsmedvetande. Naturligtvis är inte alla praktiserande gudsmedvetna. Och de som praktiserar kan inte göra det perfekt. Men Gud bor i hjärtat hos alla. Och när du ser lite av hängivenhet hos någon blir det en vän. Jag tror att det är på detta sätt som vi är alla vänner, alla människor på jorden.

 

För att vara med Gud, måste du komma ihåg att glömma. Att verkligen fokusera på Gud innebär att vara fullt och helt i varje nu och glömma det förflutna och framtiden. Endast detta är bön. Denna typ av hjärtats tillsyn bidrar till att lugna sinnet, och kommer att göra det möjligt att ha erfarenhet av sällheten i meditation. Meditation, när den är äkta, innebär slutet på allt elände. Allt lidande orsakas av sinnet, och det förflutna finns endast i sinnet. Endast genom att släppa taget om det förflutna, och detta kan uppnås genom bön och meditation, kan vi förbli stabila i Självet eller Gud.

 

Om vi vill vara med Gud måste vi således glömma det förflutna, till och med glömma oss själva. Vi vet hur man gör detta, till viss del, i vardagslivet när vi fokuserar på olika ting. Men vi har kanske inte lärt oss att glida in i det Högsta Medvetandet så att vi är med Gud. Att kunna ge bort en del av livet och omfamna en annan är förvisso en konst. Omfamna attityden i den oskyldiga tron -- det är inte svårt, så länge vi verkligen vill.