Vem du är
Om ordet "du" appliceras på något bortom kroppen och psyket, är det Självet, verkligheten i mig, vilket är densamma som i oss alla och är Ett med allt. Självet kan aldrig vara trött eller utmattad eller skadad eller sjuk eller döende. Självet är aldrig misslyckat eller svagbegåvat eller syndigt, för det är allsmäktigt och allestädes närvarande. Att känna Självet är den högsta glädje och den högsta kunskapen. Men denna kunskap om Självet uppstår inte så länge människan tror att han kan finna lycka i den övergångsvärld i vilken vi lever. Man är fortfarande en slav till gott eller ont, så länge man identifierar sig med de olika kvaliteterna av världsliga innehåll. Gott och ont fäster sig till sinnet ensamt och aldrig till det sanna jaget. Det gudomliga Självet, vår egen Gud, Fadern, framträder som en individuell ande på grund av sin koppling till sinnet.
Sinnet är som ett yttre tillägg till Självet. De gärningar både goda och onda, som fäster sig till sinnet, bildar "skulder" hos oss. Sinnet är orsaken till både slaveri och frihet. Sinnet förknippas med olika kvaliteter. Detta orsakar slaveri och lidande på olika nivåer. Men när du blir befriad från denna förening uppstår frihet och frid. Det är det eviga Subjektet, det eviga Vittnet, är det gudomliga Självet. Detta är oberört av alla handlingar, alla tankar, alla sinneserfarenheter. Det är alltid bortom sinnet och sinnena. Det är vårt ljus i vårt hjärta. Det är Gud som bor i hjärtat hos oss alla. Han är fristaden för alla varelser. Han är ägaren och regenten och njutaren av alla sina världar.
Människor går runt och runt i ekorrhjulet för njutning och smärta tills de vaknar. Genom att ge alla sina passioner till Gud blir de fria från dem. Då de vet sanningen om Fadern, det gudomliga Självet. Det finns ingen frälsning eller frihet innan man låter Gud befria sig genom att ta bort alla skulder orsakade av mänsklig passion. Det är sinnet som gör alla upplevelser av elände, vanföreställningar, sjukdom, lust, ilska, avund och girighet.
Sinnet är hemvist för alla dessa synder. Kuva detta sinne med svärdet i gudsmedvetandet och gudskärleken.Det finns en sanning, en existens, en kunskap i sig, det enhetliga medvetandet, rent, oföränderligt, bortom subjekt och objekt. Denna kunskap är Herrens. Inte genom att studera någon text, eller genom botgöring eller ha profetior, och inte heller genom att tala i tungor, eller ens genom att göra goda gärningar, kan man uppnå denna kunskap. Endast Gud själv kan ge det, precis som Jesus berättade. Allt han sade kom från Fadern.
När hjärtat har blivit rent i hängivenhet till Gud, kan man glädjas åt meditation och bön. Bränna syndernas okunnighet i Guds kärleks eld, måste vi göra. Genom att älska Gud kan man förverkliga sin identitet med Fadern och leva i hängivenhet till Herren. I själva verket kan den här världen kan jämföras med en tät skog, där människor har gått vilse. Det finns tjuvar och rövare i skogen - sinnena och sinnesupplevelser - som berövar oss vårt sanna arv, gudomligheten i våra hjärtan.
Det finns en hägring framför oss. Vi ser den och vi springer för att tillfredsställa vår törst. Det är törsten efter lycka i oss och vi rusar för att uppfylla den i den objektiva världen, vilken är lika illusorisk som hägringen. Ibland minns vi att det inte finns något önskvärt i världen, men detta har vi snart glömt. Vi drar omkring i denna skog tills någon vänlig själ, som vet vägen, hjälper oss och tar oss ut ur den. De är inte många men de finns.
Kommentarer
Trackback
